De flesta dagar så är det många blöjor som går ut, min lilla tös har det rätt bra med sin mage och det är inget att klaga över direkt. Små stunder som hon får lite magont men det är inte långa stunder och inte heller allt för ofta som tur är.

Vi får byta 5-8 bajsblöjor varje dag så blöjor det är något som verkligen går åt hos oss.

Det tycker jag är oerhört skönt att hon mår så bra med sin mage som hon gör. Vi har ju haft erfarenhet av en mage som inte fungerat lika bra och det har ju varit jobbigt för både barnet och föräldrarna. Vilket gör att man uppskattar nu när det fungerar så himla bra.

Att amma är rätt skönt för då är det inget extra som ska packas med om vi ska iväg nånstans, slippa leta reda på micro osv.. för att ordna flaskan. Så när vi ska iväg är det bara blöjor och extra kläder som tas med, blir tösen hungrig är det bara att amma, maten färdig i rätt temperatur. Det är väldigt skönt. 

Sen finns det ju dem som inte tycker man ska amma offentligt men det tycker jag inte någon mamma ska bry sig om eller skämmas över! Det är barnets matkälla. Tror ni hellre att dem hör ett hungrigt barn skrika? Det tror faktiskt inte jag för det stör nog mer än om du skulle sitta och amma i lugn och ro utan skrik. 

Sen kan man ju amma på ett fint sätt också. Man kan försöka dölja så mycket som det går, och man kan ha kläderna på och skymma barnet i den mån det går. Sen tror jag inte alla barn vill ha en filt över hela huvudet. 

Det viktigaste är att barnet får mat när hon/han är hungrig och mamman ska inte behöva skämmas, vara blyg eller obekväm när det behövs ammas. Vi ska inte heller behöva få extra stirrande blockar gentemot oss för att vi tar hand om vårt barn och ger denne mat. 

Frisk luft tycker jag är nyttig och bra för ett litet barn så vi beger oss ut med lilla snäckan minst en gång om dagen, vissa dagar är vi ute i flera timmar och i flera omgångar. 

Framförallt om man sitter hemma hela dagen så blir man lätt själv trött vilket gör det bra att man själv kommer ut och får frisk luft. Speciellt nu när fåglarna börjar kvittra och solen skiner så vill man bege sig ut mer nu än innan när de var snö, kallt och slask. Så våren och sommaren ser nog hela familjen fram emot.

Börjar närma sig två månaders kontrollen med läkarbesök med lilla snäckan. Jag själv ser inte fram emot detta då jag tycker så synd om mina barn när de ska få spruta. Men inbillar mig själv att det är inte så farligt som det låter på barnet. Tiden går så fort nu. Njut för fullt, ta er tid med de små. Prata mycket med dem, få kontakt, varje leende från min lilla snäcka fyller mig med glädje. Höra henne jollra för fullt , gud så roligt det är. 

Mina två små älskade barn är det bästa som hänt mig, även om det kan vara jobbigt och tufft ibland så är det helt klart värt det för livet med min familj är det som gör mig lycklig . Och bättre kommer det till att bli!

Hur länge bör man stanna hemma med sitt barn som mama?

Hur länge bör man amma?

När är det dags som mamma att släppa taget lite mer och bege sig ut på eget igen?

Dessa frågor tycker jag är viktiga frågor. 

För vissa vill man stanna hemma ett helt år på heltid med sitt barn, andra vill bege sig ut på lite eget tidigare.

Hittills har jag haft enstaka timmar ensam då sambon gått ut med båda barnen och dessa stunder har jag tagit till att vila eller städa i hemmet. 

För barnet är det bäst att amma minst sex månader sägs det, helst upp till ett år. Men det är ju inte alla som vill amma så länge, eller som amningen inte fungerar så länge. Min plan är att amma minst sex månader om det går. Hittills så går amningen bra. Och har införskaffat en riktigt bra pump så jag kan pumpa om det skulle behövas. 

Jag som person kan bli rastlös av att bara gå hemma så jag måste bege mig ut på något varje dag för att jag själv ska må bra. Sen om detta är en promenad, en fika eller besöka någon vän det är sak samma bara jag kommer utanför dessa fyra väggar så att säga. 

Jag vill gärna gå ut och arbeta ett kort pass i veckan nästa månad för att sedan utöka detta.

Jag tror att ju längre man stannar hemma på heltid ju längre vill man stanna hemma för man börjar se barnets alla första saker som t.ex när barnet börjat åla själv, krypa själv osv. Man kan göra mer eget när barnet kan dessa saker vilket kan bli att man inte vill ut och arbeta så tidigt. 

Med att släppa taget menar jag ge sin partner hela ansvaret, att lita på honom. Av min erfarenhet så är det när man får ett barn som är mest hos mamman så kan det bli svårt att släppa taget ibland. Man har sina egna rutiner, sina egna vanor, man vet vad som funkar för en själv för att trösta och få barnet må bra. Men det är dags att börja släppa taget och låta partnern hitta sina egna rutiner och vanor med det lilla barnet. När är detta dags? Det är ju självklart från mamma till mamma. Och så är det ju på alla dessa punkter. Man hittar sitt eget sätt, man tar sin egen tid på sig.

Alla är vi olika mammor, olika individer och vi gör allt i vår egna takt. Och det är tillåtet att hitta sitt sätt och sin egna takt i allt. Vi gör våra egna val och det är helt okej! Lyssna inte på någon som säger det är fel det du gör, lyssna inte på de som dömer. De går inte i dina skor, de vet inte hur du har det dygnet runt. De vet inte hur du har det känslomässigt med alla förändringar och i livet just du lever. Stå på dig och var nöjd med dig själv . Hur du än gör och vilka val du än gör, hur länge du väljer att stanna hemma eller hur länge du ammar. Du gör ett bra jobb. Lita på dig själv och dina instinkter!

Och det viktigaste, känner ni att orken är helt slut, våga be om hjälp av vänner och familj. Våga be om avlastning så ni kan återhämta er om det skulle behövas. Det är inte fel att be om hjälp. Är ni trötta och utmattade så är det bättre för er och barnets skull att be om avlastning så ni orkar igen.

Det är starkt av kvinnor som går upp flera gånger per natt för att amma och sedan vara uppe dagtid med de stora barnen. Det är mycket man glömmer under åren som går och nu när det är sex år sedan sist jag hade en bebis så kan jag säga jag hade glömt hur mycket energi det går åt denna söta vackra lilla bebisen. 

Det är nätter som kan vara helt utan sömn, sen är det nätter där det är bra sömn med bara amning två gånger. Dessa nätter är väldigt uppskattade för då får man återhämta sig lite.

Det är oerhört starkt att gå upp flera gånger per natt, få bebisen sova i sin egna säng och sedan vara aktiv hela dagen med stora barnen och alla aktiviteter samtidigt som man har hushållet att sköta och denna lilla bebisen. 

Det är så lätt att bara lägga bebisen bredvid sig på natten för att få lite mer sömn, och det är tillåtet att göra detta när orken är borta. Jag gör det själv ibland, jag ger efter för tröttheten kan vara så stark. Men klart är det allra bäst om den lilla lär sig sova i egen säng. Samtidigt som det kan vara så oerhört mysigt med båda barnen bredvid sig ibland. 

Jag är långt ifrån perfekt. Jag ger efter för mina barn ibland. Samtidigt så kan jag hålla på vissa regler starkt. Jag kan vara sträng, jag kan ha ont om tålamod, jag kan vara givmild och snäll och det allra bästa jag är oerhört busig med barnen. Jag har många sidor, både bra och dåliga. Jag har utvecklats under åren och lärt mig mycket. Jag är en annan person idag än för fyra år sedan. 

Och ett stort hurra för de män som hjälper till om nätterna och som arbetar dagtid. Det tar på krafterna att få sömnen avbruten. Jag känner mig lyckligt lottad som har en sån underbar man som hjälper till så mycket som han gör fastän han arbetar. Och han avlastar mig allra mest på mornarna när stora tösen ska upp till skolan och jag har fått gå upp x antal gånger på natten för att amma. För så länge jag ammar så kan han inte hjälpa mig på den fronten men jag vill amma så länge som möjligt för Sofies skull. 

Vissa dagar sover lilla Sofie inte mycket på dagarna och då är det mycket i famnen, hon vill inte ligga i babygym långa stunder ensam för det är ju tråkigt.. dessa dagar kan det bli mindre tid för bus, hushåll och andra aktiviteter som ingår i min vardag. Men detta är okej, för det viktiga är mina två barn som ska må bra och vara nöjda. Det är målet i min vardag.

Med detta inlägg så hyllar jag alla nyblivna mammor med småbarn. Bra jobbat, bra kämpat. Ni klarar det även om det kan kännas extra jobbigt ibland. Det kommer bli lättare och var stolta över er. Ni har skapat ett liv, ett litet liv som är beroende av er och ni gör ett bra jobb med alla vakna nätter, alla stunder ni sitter med det lilla livet och bara pratar, varje gång ni lyckas trösta det lessna eller de som värker. Heja er allihopa. 

Så var det onsdag morgon alla redan. Veckorna och dagarna går så fort när man håller igång med barnen. Vissa dagar är segare än andra då man går hemma men håller man igång så brukar det gå bra och rastlösheten håller sig borta för min del. 

Börjat lägga mig tidigt om kvällarna då jag blir väckt ett antal gånger per natt och går ju upp tidigt med stora tösen som ska till skolan eller så är hon bara allmänt morgon pigg. Sambon är sjuk så snäll som jag är tar jag hand om honom och låter honom vila i den mån det går. Så upp tidigt på morgonen för att hjälpa Linnea och tur så tycker Sofie om att sova på morgon timmarna så jag kan springa till skolan med Linnea utan bebis, riktigt skönt att bo mittemot skolan alltså. 

Tanken idag var att åka till badhuset med kidsen men det är storm ute (igen...) och Linnea önskar leka hos en kompis så vi får se vad som händer idag. 

Mitt mål är att gå minst en promenad om dagen med Sofie , trots blåst så gick vi lång promenad igår men idag vette tusan om vi beger oss ut med annat än bilen... 

På senaste tiden har jag funderat lite på vad jag vill göra efter föräldraledigheten. Vill jag plugga? Ska jag fortsätta jobba inom äldreomsorgen? Ska jag söka mig till något nytt inom vården? Då jag är färdig med min utbildning till undersköterska/skötare så vill man ju gärna arbeta inom det man har utbildning. Kanske jag skulle vilja ta någon enstaka kurs på distans. Jag älskar ju att lära mig nya saker och att plugga är min grej. 

Så eftersom jag vill arbeta så kanske jag skulle kunna läsa en kurs på distans. Forska vidare kring vad för kurser jag kan ha nytta av inom mitt yrke. 

Tankar i början av ens föräldraledighet... ja jag är väl lite rastlös nu när jag gått hemma i snart fem månader. 

Aktiviteter med Sofie jag börjat på är babysim i Perstorp, vilket är kul och se hur Sofie reagerar på allt det nya. Coolt att se hur hon flyter , vad hon tycker om och vad hon tycker mindre om. Hon börjar ju bli en egen individ med sitt egna tycke. Det kommer bli roligt sen när vi gör dyket, innebär kidsen ska dyka under vattnet och det kommer då även erbjudas fotografering på kidsen när de är under vattnet. Det är ju ett sådant foto som man sällan har på sina barn så det är ju bara ett måste att ha det. 

Sen ska jag även börja gå på babycafe så jag kan träffa andra mammor med barn i ungefär samma ålder som Sofie. 

Nu har man ju inga vänner som har bebis vilket innebär man inte riktigt kan diskutera allt som händer kring Sofie och med Sofie. Allt om amning, blöjor, vakna nätter osv. Därför kan det vara skönt träffa andra med små knyten.

I december 2015 så fick vi en till liten flicka och hon fick namnet Sofie.

Stora flickan Linnea har blivit hela sex år och börjat förskoleklassen.

Att gå från enbarnsmamma till tvåbarnsmamma blev en förändring i alla våra liv och det tog lite tid innan vi alla anpassade oss men idag så känns det lättare. Sofie sover bättre om nätterna vilket gör man orkar mer om dagarna och inte behöver vila såsom innan när sömnen var helt knas. 

Linnea känner sig som en stolt stora syster säger hon fast Sofie kan skrika mycket ibland, såsom alla bebisar gör.

Linneas liv är fullt med aktiviteter såsom brottning, dans, kompisar och andra aktiviteter vi brukar åka iväg på såsom lekland, badhus osv. 

När lilla Sofie kom till världen var det en period då hon var vaken mycket om nätterna vilket innebar att vår ork var slut på dagarna vilket resulterade i mindre aktiviteter men som tur var så har Linnea så många vänner hon kunde leka med.

Jag själv har alltid arbetat mycket och tycker om att jobba, jag har nu gått hemma sen i Oktober och kan vissa dagar känna jag klättrar på väggarna. När man får en liten bebis blir det lätt allt handlar om barnen. Jag försöker därför göra något som jag själv tycker om ibland, få lite tid för mig själv så det inte känns som jag förlorar mig själv utan jag är fortfarande en person och inte enbart en mamma och en hemmafru. Samtidigt är det viktigt att bevara och bygga på förhållandet så en dag i veckan har vi en dag för oss då vi ska göra något speciellt.

Och som de flesta mammor så vill jag ju självklart amma så länge som möjligt då amningen går så bra med denna lilla flicka. Samtidigt så vill jag gärna ut och arbeta lite inom en snar framtid. Så tiden får avgöra hur det blir med denna fråga. Samtidigt så vill man ju inte missa allt som händer med de små liven här hemma.