Hur länge bör man stanna hemma med sitt barn som mama?

Hur länge bör man amma?

När är det dags som mamma att släppa taget lite mer och bege sig ut på eget igen?

Dessa frågor tycker jag är viktiga frågor. 

För vissa vill man stanna hemma ett helt år på heltid med sitt barn, andra vill bege sig ut på lite eget tidigare.

Hittills har jag haft enstaka timmar ensam då sambon gått ut med båda barnen och dessa stunder har jag tagit till att vila eller städa i hemmet. 

För barnet är det bäst att amma minst sex månader sägs det, helst upp till ett år. Men det är ju inte alla som vill amma så länge, eller som amningen inte fungerar så länge. Min plan är att amma minst sex månader om det går. Hittills så går amningen bra. Och har införskaffat en riktigt bra pump så jag kan pumpa om det skulle behövas. 

Jag som person kan bli rastlös av att bara gå hemma så jag måste bege mig ut på något varje dag för att jag själv ska må bra. Sen om detta är en promenad, en fika eller besöka någon vän det är sak samma bara jag kommer utanför dessa fyra väggar så att säga. 

Jag vill gärna gå ut och arbeta ett kort pass i veckan nästa månad för att sedan utöka detta.

Jag tror att ju längre man stannar hemma på heltid ju längre vill man stanna hemma för man börjar se barnets alla första saker som t.ex när barnet börjat åla själv, krypa själv osv. Man kan göra mer eget när barnet kan dessa saker vilket kan bli att man inte vill ut och arbeta så tidigt. 

Med att släppa taget menar jag ge sin partner hela ansvaret, att lita på honom. Av min erfarenhet så är det när man får ett barn som är mest hos mamman så kan det bli svårt att släppa taget ibland. Man har sina egna rutiner, sina egna vanor, man vet vad som funkar för en själv för att trösta och få barnet må bra. Men det är dags att börja släppa taget och låta partnern hitta sina egna rutiner och vanor med det lilla barnet. När är detta dags? Det är ju självklart från mamma till mamma. Och så är det ju på alla dessa punkter. Man hittar sitt eget sätt, man tar sin egen tid på sig.

Alla är vi olika mammor, olika individer och vi gör allt i vår egna takt. Och det är tillåtet att hitta sitt sätt och sin egna takt i allt. Vi gör våra egna val och det är helt okej! Lyssna inte på någon som säger det är fel det du gör, lyssna inte på de som dömer. De går inte i dina skor, de vet inte hur du har det dygnet runt. De vet inte hur du har det känslomässigt med alla förändringar och i livet just du lever. Stå på dig och var nöjd med dig själv . Hur du än gör och vilka val du än gör, hur länge du väljer att stanna hemma eller hur länge du ammar. Du gör ett bra jobb. Lita på dig själv och dina instinkter!

Och det viktigaste, känner ni att orken är helt slut, våga be om hjälp av vänner och familj. Våga be om avlastning så ni kan återhämta er om det skulle behövas. Det är inte fel att be om hjälp. Är ni trötta och utmattade så är det bättre för er och barnets skull att be om avlastning så ni orkar igen.