I eftermiddag är det dags för två månaders kontrollen. Kan inte fatta hur snabbt tiden går, lilla nsäckan blir idag två månader... 

Igår var det vernissage på skolan för att se allt barnen gjort i skolan. Det är helt fantastiskt så duktiga barnen är redan i förskoleklass.

När stora tösen började i skolan hade hon ibland svårt för att koncentrera sig, hon var väldigt långsam i allt hon gjorde och blev "störd" av allt runt omkring henne. Idag har det blivit mycket bättre och hon kan själv säga att hon inte är lika långsam hihi.. 

Jag är så oerhört stolt över Linnea, hon är så duktig i skolan, med kompisar är hon omtänksam, trötstande, hjälpsam och hon är omtyckt. Flera barn som vill leka med henne på fritiden så det känns ju bra. 

Längtan efter skolan och efter läxor är väldigt stark nu men sedan när hon börjar i ettan börjar detta kanske avta. Det är roligt nu när allt är nytt och de får guld stjärnor för de är duktiga. Undrar hur länge denna längtan finns kvar. 

En sak som jag undrar. Det är ju alla nya tv program för barn har med smink och klädstilar att göra, likadant med spel på Ipads osv. Så Linnea vill gärna ha smink men jag säger nej till det då jag inte vill riskera hennes hud för hon använder dåligt smink, finns ju sådant billigt smink för barn att köpa. Detta vill jag inte Linnea ska använda. Jag vill inte Linnea ska använda smink förrän hon är närmre tonåring. Hon har ju ingen nytta av smink nu ändå. Varför ska barn vid sex års ålder behöva tänka på sitt utseende alla redan? Jag började inte tänka på mitt utseende förrän vid 13 års ålder cirka. Barn ska ju få vara barn, de ska leka och ha roligt. Inte tänka på om de är "snygga eller inte". De ska inte känna sig "fula", de ska inte veta vad detta är egentligen vid sex års åldern. 

Jag tycker det är roligt att Linnea har snygga kläder men det är ju för min egen del, inte hennes. Så var har det gått fel? Är det alla spelen och det som visas på tv? Eller är det något jag gjort?

Självklart vill hon vara som sin mamma, men jag sminkar mig inte så ofta. Däremot så vill hon ibland ha låtsas tatueringar bara för jag har tatueringar. Jag kan klä mig i tights, mjukis kläder och behöver inte fixa håret. Däremot om jag ska på något speciellt så klär jag ju mig finare och fixar håret lite lätt. 

När det kommer till smink och klackskor är jag sträng. Inget eget får mina barn förrän de är tonåringar. En sexåring ska inte gå i klackskor och förstöra sina fötter, eller ja riskera förstöra fötterna. 

Men åter igen, detta är mina tankar kring mina barn. Alla gör vi olika och inte är det fel i att lyssna till sina egna nstinkter och sitt egna tycke. Om mina barn ser andra i sin ålder ha detta och hon kommer med detta argument så är det upp till mig att stå på mig och inte låta grupptrycket påverka. Det är ju också något som barnen behöver lära sig, stå emot grupptryck. Så inget jag varken dömer eller tycker är fel. Alla mammor bestämmer ju över sina egna barn och gör det som man själv tycker är bäst för sina egna barn.

Kram på er