Att ha småbarn och bebis är för mig ett heltidsarbete. Man ska ta hand om barnen, aktivera dem, ta hand om hemmet, fixa mat, inhandla och allt annat som ingår kring barnen och hushållet. Du får aldrig semester eller ledigt från detta jobb. Lönen med föräldrapenning är så kass så det räcker inte till mycket. 

Hur ska föräldrapenningen räcka till räkningar, mat och alla nya kläder de små behöver då de växer snabt? Hur tänker försäkringskassan egentligen? Jag arbetade jätte mycket innan jag blev gravid och det är det föräldrapenningen räknas på. Jag känner jag har tur som har en sån underbar sambo som är hjälpsam men också för vi har gemensam ekonomi. Men känslan av att pengarna på sitt egna konto börjar ta slut är inte rolig. Jag vill ju inte behöva "be" sambon om pengar även om han ser det som våra pengar. 

Men den riktiga lönen för att gå hemma med barnen det är känslan man får när man hör sina barn skratta, se dem må bra, se deras tacksamhet och glädje när man gör något ihop med dem. 

Att sitta och prata med Sofie eller göra lite olika ljud med henne, det är guld värt. Så roligt och gör mig lycklig när jag hör henne "prata", så söta underbara små ljud. Eller se henne när hon skrattar och ger en stora leenden. Underbar känsla som mamma.

Eller när jag sitter och pysslar med stora flickan, leker "skola" och gör matte eller skriver olika ord. Hon är så duktig och jag är så stolt över henne. När vi bakar tillsammans, lagar mat ihop, hon vill hjälpa till. Hon vill göra något med sin mamma. Det är också helt underbara känslor för då känns det som att jag gör och gjort ett bra jobb med hennes uppfostran. 

Igår var Linnea ledsen och hon kände hon kunde prata med mig om det. Vi diskuterade vad som hänt, vi diskuterade vad man hade kunnat gjort annorlunda och vad man kan göra bättre för att det ska bli bättre och inga lessna kompisar. Hon är så smart min lilla flicka. 

Sofie är min snäcka men Linnea är min ängel och så kommer de alltid vara för mig.

Linnea är min ängel just för jag fick till mig jag hade svårt att få barn men här sitter jag idag med två fina döttrar. Linnea fick till och med heta ängla i andra namn just för jag såg henne som ett mirakel. 

Men fler barn kommer vi inte skaffa. Jag ska till gynekologen snart för att diskutera p-spruta. 

Varför inte fler barn undrar ni? Jag kanske ännu är ung men känner mig gammal. Jag är ofta trött och sliten. Det kanske bara är så nu, jag minns inte men varit trött sen jag blev gravid. Två barn är lagom, två flickor. Jag vill inte ha för många barn så jag kan fokusera lika mycket på alla mina barn, orka uppfostra dem "rätt" och hantera alla konflikter de möter i sin uppväxt. 

Sen vet man ju inte vad man känner eller hur man känner om sex år igen. Det kan jag inte svara på idag. Men vi är överens om att fler barn blir det inte de närmsta åren iallafall. 

Måste tillägga att uppfostran kring Linnea hade inte blivit så bra om hon inte hade haft sin pappa vid sin sida också. Det är mycket tack vare honom som hon fått uppleva så mycket, vara med om många äventyr och utflykter. Och dessa har lärt henne oerhört mycket hur man är kring människor, hur man bemöter andra osv. 

Känner mig lyckligt lottad med denna underbara fina familj jag har.