Min första graviditet vill jag själv minnas inte var så farlig med hormon svängningar och humör, dock så minns jag efter graviditet när jag ammade så kom alla hormoner och de där hemska humöret. Kanske var det delvis hormoner och delvis sömnlösa nätter. Vilket det var det vet jag inte.

Den senaste graviditeten jag haft så mådde jag dåligt under mer än halva graviditeten på många olika sätt och mycket hormoner. Sen var det mycket annat i livet som påverkade måendet självklart så som att bli uppsagd från sitt arbete och andra förluster. Nu efter graviditeten kan jag känna av hormonerna. 

Det är vissa dagar som är värre än andra och då vet jag att jag inte kan göra så mycket åt det utan bara vara öppen med att säga jag har en dålig dag med hormoner så då är det inte lönt att starta några allvarliga diskussioner för jag kan inte tänka normalt som man brukar göra utan då tar jag åt mig för minsta lilla och blir lätt sur. 

Jag har väl alltid haft ett humör, jag har dock arbetat mycket med mig själv under de senaste åren för att jag inte ska ha ett sådant hemskt humör för minsta lilla och jag har kommit långt med detta förutom dessa "hormon dagar" så att kalla dem. 

Jag vet inte om det är för jag varit gravid som det tar tid för hormonerna att komma i balans igen eller om det är för att jag ammar. Sak samma varför, det tar tid iallafall för dem att komma i balans. Och jag själv gör så gott jag kan för att detta inte ska påverka andra än mig själv. Det räcker att jag har mina dåliga dagar, andra ska inte behöva lida eller då fåliga dagar bara för jag har en. 

Sen under årens gång så glömmer man mycket från första graviditeten, glömmer förlossningarna och ja man glömmer mycket, eller så är det bara jag som är glömsk av mig hihi...