Att ha småbarn och bebis är för mig ett heltidsarbete. Man ska ta hand om barnen, aktivera dem, ta hand om hemmet, fixa mat, inhandla och allt annat som ingår kring barnen och hushållet. Du får aldrig semester eller ledigt från detta jobb. Lönen med föräldrapenning är så kass så det räcker inte till mycket. 

Hur ska föräldrapenningen räcka till räkningar, mat och alla nya kläder de små behöver då de växer snabt? Hur tänker försäkringskassan egentligen? Jag arbetade jätte mycket innan jag blev gravid och det är det föräldrapenningen räknas på. Jag känner jag har tur som har en sån underbar sambo som är hjälpsam men också för vi har gemensam ekonomi. Men känslan av att pengarna på sitt egna konto börjar ta slut är inte rolig. Jag vill ju inte behöva "be" sambon om pengar även om han ser det som våra pengar. 

Men den riktiga lönen för att gå hemma med barnen det är känslan man får när man hör sina barn skratta, se dem må bra, se deras tacksamhet och glädje när man gör något ihop med dem. 

Att sitta och prata med Sofie eller göra lite olika ljud med henne, det är guld värt. Så roligt och gör mig lycklig när jag hör henne "prata", så söta underbara små ljud. Eller se henne när hon skrattar och ger en stora leenden. Underbar känsla som mamma.

Eller när jag sitter och pysslar med stora flickan, leker "skola" och gör matte eller skriver olika ord. Hon är så duktig och jag är så stolt över henne. När vi bakar tillsammans, lagar mat ihop, hon vill hjälpa till. Hon vill göra något med sin mamma. Det är också helt underbara känslor för då känns det som att jag gör och gjort ett bra jobb med hennes uppfostran. 

Igår var Linnea ledsen och hon kände hon kunde prata med mig om det. Vi diskuterade vad som hänt, vi diskuterade vad man hade kunnat gjort annorlunda och vad man kan göra bättre för att det ska bli bättre och inga lessna kompisar. Hon är så smart min lilla flicka. 

Sofie är min snäcka men Linnea är min ängel och så kommer de alltid vara för mig.

Linnea är min ängel just för jag fick till mig jag hade svårt att få barn men här sitter jag idag med två fina döttrar. Linnea fick till och med heta ängla i andra namn just för jag såg henne som ett mirakel. 

Men fler barn kommer vi inte skaffa. Jag ska till gynekologen snart för att diskutera p-spruta. 

Varför inte fler barn undrar ni? Jag kanske ännu är ung men känner mig gammal. Jag är ofta trött och sliten. Det kanske bara är så nu, jag minns inte men varit trött sen jag blev gravid. Två barn är lagom, två flickor. Jag vill inte ha för många barn så jag kan fokusera lika mycket på alla mina barn, orka uppfostra dem "rätt" och hantera alla konflikter de möter i sin uppväxt. 

Sen vet man ju inte vad man känner eller hur man känner om sex år igen. Det kan jag inte svara på idag. Men vi är överens om att fler barn blir det inte de närmsta åren iallafall. 

Måste tillägga att uppfostran kring Linnea hade inte blivit så bra om hon inte hade haft sin pappa vid sin sida också. Det är mycket tack vare honom som hon fått uppleva så mycket, vara med om många äventyr och utflykter. Och dessa har lärt henne oerhört mycket hur man är kring människor, hur man bemöter andra osv. 

Känner mig lyckligt lottad med denna underbara fina familj jag har.

I eftermiddag är det dags för två månaders kontrollen. Kan inte fatta hur snabbt tiden går, lilla nsäckan blir idag två månader... 

Igår var det vernissage på skolan för att se allt barnen gjort i skolan. Det är helt fantastiskt så duktiga barnen är redan i förskoleklass.

När stora tösen började i skolan hade hon ibland svårt för att koncentrera sig, hon var väldigt långsam i allt hon gjorde och blev "störd" av allt runt omkring henne. Idag har det blivit mycket bättre och hon kan själv säga att hon inte är lika långsam hihi.. 

Jag är så oerhört stolt över Linnea, hon är så duktig i skolan, med kompisar är hon omtänksam, trötstande, hjälpsam och hon är omtyckt. Flera barn som vill leka med henne på fritiden så det känns ju bra. 

Längtan efter skolan och efter läxor är väldigt stark nu men sedan när hon börjar i ettan börjar detta kanske avta. Det är roligt nu när allt är nytt och de får guld stjärnor för de är duktiga. Undrar hur länge denna längtan finns kvar. 

En sak som jag undrar. Det är ju alla nya tv program för barn har med smink och klädstilar att göra, likadant med spel på Ipads osv. Så Linnea vill gärna ha smink men jag säger nej till det då jag inte vill riskera hennes hud för hon använder dåligt smink, finns ju sådant billigt smink för barn att köpa. Detta vill jag inte Linnea ska använda. Jag vill inte Linnea ska använda smink förrän hon är närmre tonåring. Hon har ju ingen nytta av smink nu ändå. Varför ska barn vid sex års ålder behöva tänka på sitt utseende alla redan? Jag började inte tänka på mitt utseende förrän vid 13 års ålder cirka. Barn ska ju få vara barn, de ska leka och ha roligt. Inte tänka på om de är "snygga eller inte". De ska inte känna sig "fula", de ska inte veta vad detta är egentligen vid sex års åldern. 

Jag tycker det är roligt att Linnea har snygga kläder men det är ju för min egen del, inte hennes. Så var har det gått fel? Är det alla spelen och det som visas på tv? Eller är det något jag gjort?

Självklart vill hon vara som sin mamma, men jag sminkar mig inte så ofta. Däremot så vill hon ibland ha låtsas tatueringar bara för jag har tatueringar. Jag kan klä mig i tights, mjukis kläder och behöver inte fixa håret. Däremot om jag ska på något speciellt så klär jag ju mig finare och fixar håret lite lätt. 

När det kommer till smink och klackskor är jag sträng. Inget eget får mina barn förrän de är tonåringar. En sexåring ska inte gå i klackskor och förstöra sina fötter, eller ja riskera förstöra fötterna. 

Men åter igen, detta är mina tankar kring mina barn. Alla gör vi olika och inte är det fel i att lyssna till sina egna nstinkter och sitt egna tycke. Om mina barn ser andra i sin ålder ha detta och hon kommer med detta argument så är det upp till mig att stå på mig och inte låta grupptrycket påverka. Det är ju också något som barnen behöver lära sig, stå emot grupptryck. Så inget jag varken dömer eller tycker är fel. Alla mammor bestämmer ju över sina egna barn och gör det som man själv tycker är bäst för sina egna barn.

Kram på er

Min första graviditet vill jag själv minnas inte var så farlig med hormon svängningar och humör, dock så minns jag efter graviditet när jag ammade så kom alla hormoner och de där hemska humöret. Kanske var det delvis hormoner och delvis sömnlösa nätter. Vilket det var det vet jag inte.

Den senaste graviditeten jag haft så mådde jag dåligt under mer än halva graviditeten på många olika sätt och mycket hormoner. Sen var det mycket annat i livet som påverkade måendet självklart så som att bli uppsagd från sitt arbete och andra förluster. Nu efter graviditeten kan jag känna av hormonerna. 

Det är vissa dagar som är värre än andra och då vet jag att jag inte kan göra så mycket åt det utan bara vara öppen med att säga jag har en dålig dag med hormoner så då är det inte lönt att starta några allvarliga diskussioner för jag kan inte tänka normalt som man brukar göra utan då tar jag åt mig för minsta lilla och blir lätt sur. 

Jag har väl alltid haft ett humör, jag har dock arbetat mycket med mig själv under de senaste åren för att jag inte ska ha ett sådant hemskt humör för minsta lilla och jag har kommit långt med detta förutom dessa "hormon dagar" så att kalla dem. 

Jag vet inte om det är för jag varit gravid som det tar tid för hormonerna att komma i balans igen eller om det är för att jag ammar. Sak samma varför, det tar tid iallafall för dem att komma i balans. Och jag själv gör så gott jag kan för att detta inte ska påverka andra än mig själv. Det räcker att jag har mina dåliga dagar, andra ska inte behöva lida eller då fåliga dagar bara för jag har en. 

Sen under årens gång så glömmer man mycket från första graviditeten, glömmer förlossningarna och ja man glömmer mycket, eller så är det bara jag som är glömsk av mig hihi... 

De flesta dagar så är det många blöjor som går ut, min lilla tös har det rätt bra med sin mage och det är inget att klaga över direkt. Små stunder som hon får lite magont men det är inte långa stunder och inte heller allt för ofta som tur är.

Vi får byta 5-8 bajsblöjor varje dag så blöjor det är något som verkligen går åt hos oss.

Det tycker jag är oerhört skönt att hon mår så bra med sin mage som hon gör. Vi har ju haft erfarenhet av en mage som inte fungerat lika bra och det har ju varit jobbigt för både barnet och föräldrarna. Vilket gör att man uppskattar nu när det fungerar så himla bra.

Att amma är rätt skönt för då är det inget extra som ska packas med om vi ska iväg nånstans, slippa leta reda på micro osv.. för att ordna flaskan. Så när vi ska iväg är det bara blöjor och extra kläder som tas med, blir tösen hungrig är det bara att amma, maten färdig i rätt temperatur. Det är väldigt skönt. 

Sen finns det ju dem som inte tycker man ska amma offentligt men det tycker jag inte någon mamma ska bry sig om eller skämmas över! Det är barnets matkälla. Tror ni hellre att dem hör ett hungrigt barn skrika? Det tror faktiskt inte jag för det stör nog mer än om du skulle sitta och amma i lugn och ro utan skrik. 

Sen kan man ju amma på ett fint sätt också. Man kan försöka dölja så mycket som det går, och man kan ha kläderna på och skymma barnet i den mån det går. Sen tror jag inte alla barn vill ha en filt över hela huvudet. 

Det viktigaste är att barnet får mat när hon/han är hungrig och mamman ska inte behöva skämmas, vara blyg eller obekväm när det behövs ammas. Vi ska inte heller behöva få extra stirrande blockar gentemot oss för att vi tar hand om vårt barn och ger denne mat. 

Frisk luft tycker jag är nyttig och bra för ett litet barn så vi beger oss ut med lilla snäckan minst en gång om dagen, vissa dagar är vi ute i flera timmar och i flera omgångar. 

Framförallt om man sitter hemma hela dagen så blir man lätt själv trött vilket gör det bra att man själv kommer ut och får frisk luft. Speciellt nu när fåglarna börjar kvittra och solen skiner så vill man bege sig ut mer nu än innan när de var snö, kallt och slask. Så våren och sommaren ser nog hela familjen fram emot.

Börjar närma sig två månaders kontrollen med läkarbesök med lilla snäckan. Jag själv ser inte fram emot detta då jag tycker så synd om mina barn när de ska få spruta. Men inbillar mig själv att det är inte så farligt som det låter på barnet. Tiden går så fort nu. Njut för fullt, ta er tid med de små. Prata mycket med dem, få kontakt, varje leende från min lilla snäcka fyller mig med glädje. Höra henne jollra för fullt , gud så roligt det är. 

Mina två små älskade barn är det bästa som hänt mig, även om det kan vara jobbigt och tufft ibland så är det helt klart värt det för livet med min familj är det som gör mig lycklig . Och bättre kommer det till att bli!

Hur länge bör man stanna hemma med sitt barn som mama?

Hur länge bör man amma?

När är det dags som mamma att släppa taget lite mer och bege sig ut på eget igen?

Dessa frågor tycker jag är viktiga frågor. 

För vissa vill man stanna hemma ett helt år på heltid med sitt barn, andra vill bege sig ut på lite eget tidigare.

Hittills har jag haft enstaka timmar ensam då sambon gått ut med båda barnen och dessa stunder har jag tagit till att vila eller städa i hemmet. 

För barnet är det bäst att amma minst sex månader sägs det, helst upp till ett år. Men det är ju inte alla som vill amma så länge, eller som amningen inte fungerar så länge. Min plan är att amma minst sex månader om det går. Hittills så går amningen bra. Och har införskaffat en riktigt bra pump så jag kan pumpa om det skulle behövas. 

Jag som person kan bli rastlös av att bara gå hemma så jag måste bege mig ut på något varje dag för att jag själv ska må bra. Sen om detta är en promenad, en fika eller besöka någon vän det är sak samma bara jag kommer utanför dessa fyra väggar så att säga. 

Jag vill gärna gå ut och arbeta ett kort pass i veckan nästa månad för att sedan utöka detta.

Jag tror att ju längre man stannar hemma på heltid ju längre vill man stanna hemma för man börjar se barnets alla första saker som t.ex när barnet börjat åla själv, krypa själv osv. Man kan göra mer eget när barnet kan dessa saker vilket kan bli att man inte vill ut och arbeta så tidigt. 

Med att släppa taget menar jag ge sin partner hela ansvaret, att lita på honom. Av min erfarenhet så är det när man får ett barn som är mest hos mamman så kan det bli svårt att släppa taget ibland. Man har sina egna rutiner, sina egna vanor, man vet vad som funkar för en själv för att trösta och få barnet må bra. Men det är dags att börja släppa taget och låta partnern hitta sina egna rutiner och vanor med det lilla barnet. När är detta dags? Det är ju självklart från mamma till mamma. Och så är det ju på alla dessa punkter. Man hittar sitt eget sätt, man tar sin egen tid på sig.

Alla är vi olika mammor, olika individer och vi gör allt i vår egna takt. Och det är tillåtet att hitta sitt sätt och sin egna takt i allt. Vi gör våra egna val och det är helt okej! Lyssna inte på någon som säger det är fel det du gör, lyssna inte på de som dömer. De går inte i dina skor, de vet inte hur du har det dygnet runt. De vet inte hur du har det känslomässigt med alla förändringar och i livet just du lever. Stå på dig och var nöjd med dig själv . Hur du än gör och vilka val du än gör, hur länge du väljer att stanna hemma eller hur länge du ammar. Du gör ett bra jobb. Lita på dig själv och dina instinkter!

Och det viktigaste, känner ni att orken är helt slut, våga be om hjälp av vänner och familj. Våga be om avlastning så ni kan återhämta er om det skulle behövas. Det är inte fel att be om hjälp. Är ni trötta och utmattade så är det bättre för er och barnets skull att be om avlastning så ni orkar igen.

Det är starkt av kvinnor som går upp flera gånger per natt för att amma och sedan vara uppe dagtid med de stora barnen. Det är mycket man glömmer under åren som går och nu när det är sex år sedan sist jag hade en bebis så kan jag säga jag hade glömt hur mycket energi det går åt denna söta vackra lilla bebisen. 

Det är nätter som kan vara helt utan sömn, sen är det nätter där det är bra sömn med bara amning två gånger. Dessa nätter är väldigt uppskattade för då får man återhämta sig lite.

Det är oerhört starkt att gå upp flera gånger per natt, få bebisen sova i sin egna säng och sedan vara aktiv hela dagen med stora barnen och alla aktiviteter samtidigt som man har hushållet att sköta och denna lilla bebisen. 

Det är så lätt att bara lägga bebisen bredvid sig på natten för att få lite mer sömn, och det är tillåtet att göra detta när orken är borta. Jag gör det själv ibland, jag ger efter för tröttheten kan vara så stark. Men klart är det allra bäst om den lilla lär sig sova i egen säng. Samtidigt som det kan vara så oerhört mysigt med båda barnen bredvid sig ibland. 

Jag är långt ifrån perfekt. Jag ger efter för mina barn ibland. Samtidigt så kan jag hålla på vissa regler starkt. Jag kan vara sträng, jag kan ha ont om tålamod, jag kan vara givmild och snäll och det allra bästa jag är oerhört busig med barnen. Jag har många sidor, både bra och dåliga. Jag har utvecklats under åren och lärt mig mycket. Jag är en annan person idag än för fyra år sedan. 

Och ett stort hurra för de män som hjälper till om nätterna och som arbetar dagtid. Det tar på krafterna att få sömnen avbruten. Jag känner mig lyckligt lottad som har en sån underbar man som hjälper till så mycket som han gör fastän han arbetar. Och han avlastar mig allra mest på mornarna när stora tösen ska upp till skolan och jag har fått gå upp x antal gånger på natten för att amma. För så länge jag ammar så kan han inte hjälpa mig på den fronten men jag vill amma så länge som möjligt för Sofies skull. 

Vissa dagar sover lilla Sofie inte mycket på dagarna och då är det mycket i famnen, hon vill inte ligga i babygym långa stunder ensam för det är ju tråkigt.. dessa dagar kan det bli mindre tid för bus, hushåll och andra aktiviteter som ingår i min vardag. Men detta är okej, för det viktiga är mina två barn som ska må bra och vara nöjda. Det är målet i min vardag.

Med detta inlägg så hyllar jag alla nyblivna mammor med småbarn. Bra jobbat, bra kämpat. Ni klarar det även om det kan kännas extra jobbigt ibland. Det kommer bli lättare och var stolta över er. Ni har skapat ett liv, ett litet liv som är beroende av er och ni gör ett bra jobb med alla vakna nätter, alla stunder ni sitter med det lilla livet och bara pratar, varje gång ni lyckas trösta det lessna eller de som värker. Heja er allihopa. 

Så var det onsdag morgon alla redan. Veckorna och dagarna går så fort när man håller igång med barnen. Vissa dagar är segare än andra då man går hemma men håller man igång så brukar det gå bra och rastlösheten håller sig borta för min del. 

Börjat lägga mig tidigt om kvällarna då jag blir väckt ett antal gånger per natt och går ju upp tidigt med stora tösen som ska till skolan eller så är hon bara allmänt morgon pigg. Sambon är sjuk så snäll som jag är tar jag hand om honom och låter honom vila i den mån det går. Så upp tidigt på morgonen för att hjälpa Linnea och tur så tycker Sofie om att sova på morgon timmarna så jag kan springa till skolan med Linnea utan bebis, riktigt skönt att bo mittemot skolan alltså. 

Tanken idag var att åka till badhuset med kidsen men det är storm ute (igen...) och Linnea önskar leka hos en kompis så vi får se vad som händer idag. 

Mitt mål är att gå minst en promenad om dagen med Sofie , trots blåst så gick vi lång promenad igår men idag vette tusan om vi beger oss ut med annat än bilen... 

På senaste tiden har jag funderat lite på vad jag vill göra efter föräldraledigheten. Vill jag plugga? Ska jag fortsätta jobba inom äldreomsorgen? Ska jag söka mig till något nytt inom vården? Då jag är färdig med min utbildning till undersköterska/skötare så vill man ju gärna arbeta inom det man har utbildning. Kanske jag skulle vilja ta någon enstaka kurs på distans. Jag älskar ju att lära mig nya saker och att plugga är min grej. 

Så eftersom jag vill arbeta så kanske jag skulle kunna läsa en kurs på distans. Forska vidare kring vad för kurser jag kan ha nytta av inom mitt yrke. 

Tankar i början av ens föräldraledighet... ja jag är väl lite rastlös nu när jag gått hemma i snart fem månader. 

Aktiviteter med Sofie jag börjat på är babysim i Perstorp, vilket är kul och se hur Sofie reagerar på allt det nya. Coolt att se hur hon flyter , vad hon tycker om och vad hon tycker mindre om. Hon börjar ju bli en egen individ med sitt egna tycke. Det kommer bli roligt sen när vi gör dyket, innebär kidsen ska dyka under vattnet och det kommer då även erbjudas fotografering på kidsen när de är under vattnet. Det är ju ett sådant foto som man sällan har på sina barn så det är ju bara ett måste att ha det. 

Sen ska jag även börja gå på babycafe så jag kan träffa andra mammor med barn i ungefär samma ålder som Sofie. 

Nu har man ju inga vänner som har bebis vilket innebär man inte riktigt kan diskutera allt som händer kring Sofie och med Sofie. Allt om amning, blöjor, vakna nätter osv. Därför kan det vara skönt träffa andra med små knyten.

I december 2015 så fick vi en till liten flicka och hon fick namnet Sofie.

Stora flickan Linnea har blivit hela sex år och börjat förskoleklassen.

Att gå från enbarnsmamma till tvåbarnsmamma blev en förändring i alla våra liv och det tog lite tid innan vi alla anpassade oss men idag så känns det lättare. Sofie sover bättre om nätterna vilket gör man orkar mer om dagarna och inte behöver vila såsom innan när sömnen var helt knas. 

Linnea känner sig som en stolt stora syster säger hon fast Sofie kan skrika mycket ibland, såsom alla bebisar gör.

Linneas liv är fullt med aktiviteter såsom brottning, dans, kompisar och andra aktiviteter vi brukar åka iväg på såsom lekland, badhus osv. 

När lilla Sofie kom till världen var det en period då hon var vaken mycket om nätterna vilket innebar att vår ork var slut på dagarna vilket resulterade i mindre aktiviteter men som tur var så har Linnea så många vänner hon kunde leka med.

Jag själv har alltid arbetat mycket och tycker om att jobba, jag har nu gått hemma sen i Oktober och kan vissa dagar känna jag klättrar på väggarna. När man får en liten bebis blir det lätt allt handlar om barnen. Jag försöker därför göra något som jag själv tycker om ibland, få lite tid för mig själv så det inte känns som jag förlorar mig själv utan jag är fortfarande en person och inte enbart en mamma och en hemmafru. Samtidigt är det viktigt att bevara och bygga på förhållandet så en dag i veckan har vi en dag för oss då vi ska göra något speciellt.

Och som de flesta mammor så vill jag ju självklart amma så länge som möjligt då amningen går så bra med denna lilla flicka. Samtidigt så vill jag gärna ut och arbeta lite inom en snar framtid. Så tiden får avgöra hur det blir med denna fråga. Samtidigt så vill man ju inte missa allt som händer med de små liven här hemma.